Id: 11709
Om Emma Persson
Mitt namn är Emma Persson och jag är låtskrivare och artist. Musik är min passion, texten är viktigast, men får man in nån snygg melodi är det ju bara bonus! När jag klarar av att förmedla en känsla har jag lyckats.
Jag började min musikaliska karriär som 10-åring då jag kom in på Adolf Fredriks Musikklasser. Jag ville inte börja där, men mina föräldrar tvingade mig milt men bestämt. Det är det bästa som har hänt mig. Sen dess har jag hunnit bli en fullfjädrad körsångerska, men efter att ha fått höra diverse trubadurer insåg jag snabbt att det verkade mycket ballare att spela gitarr och sjunga ensam. Så jag bad min pappa lära mig spela gitarr. Han gjorde sitt bästa, jag tyckte det var supersvårt och jag blev arg. Han försökte ännu lite mer och tillslut gick det. Nu sitter gitarren där den ska. I mina händer alltså.
Sommaren 2008 ville jag hemskt gärna gå och lyssna på min trubaduridol Frans Haraldsen på Långholmens Visfestival. Dock känns det som om jag alltid varit en fattig student, och denna sommar var liksom inget undantag. Kalaset kostade flera hundralappar, något som jag verkligen inte hade. Jag ringde och klagade lite till Frans, och han släppte kommentaren "Om du sjunger en låt på spelningen kommer du in gratis, för då är du med i bandet!". Sagt och gjort, jag gled in och efter att ha repat lite tillsammans insåg vi att det faktiskt lät jävligt bra. Sen att jag är ett låttextfreak som kunde alla Frans låtar och texter utantill (ja, jag fick hjälpa honom med vissa textrader som han själv skrivit och glömt bort) var ju till min fördel.
Det slutade med att mitt första vissångarframträdande blev inför en hejdlös massa folk sjungandes 3 av Frans låtar. Det var så fantastiskt roligt, att vi liksom inte riktigt kunnat sluta med samarbetet. Nu kör vi de flesta spelningar tillsammans, och vi utgör ett bra team om jag får säga det själv. Trots att vi är ganska grymma som ensamma artister båda två.
Mitt namn är Emma Persson och jag är låtskrivare och artist. Musik är min passion, texten är viktigast, men får man in nån snygg melodi är det ju bara bonus! När jag klarar av att förmedla en känsla har jag lyckats.
Jag började min musikaliska karriär som 10-åring då jag kom in på Adolf Fredriks Musikklasser. Jag ville inte börja där, men mina föräldrar tvingade mig milt men bestämt. Det är det bästa som har hänt mig. Sen dess har jag hunnit bli en fullfjädrad körsångerska, men efter att ha fått höra diverse trubadurer insåg jag snabbt att det verkade mycket ballare att spela gitarr och sjunga ensam. Så jag bad min pappa lära mig spela gitarr. Han gjorde sitt bästa, jag tyckte det var supersvårt och jag blev arg. Han försökte ännu lite mer och tillslut gick det. Nu sitter gitarren där den ska. I mina händer alltså.
Sommaren 2008 ville jag hemskt gärna gå och lyssna på min trubaduridol Frans Haraldsen på Långholmens Visfestival. Dock känns det som om jag alltid varit en fattig student, och denna sommar var liksom inget undantag. Kalaset kostade flera hundralappar, något som jag verkligen inte hade. Jag ringde och klagade lite till Frans, och han släppte kommentaren "Om du sjunger en låt på spelningen kommer du in gratis, för då är du med i bandet!". Sagt och gjort, jag gled in och efter att ha repat lite tillsammans insåg vi att det faktiskt lät jävligt bra. Sen att jag är ett låttextfreak som kunde alla Frans låtar och texter utantill (ja, jag fick hjälpa honom med vissa textrader som han själv skrivit och glömt bort) var ju till min fördel.
Det slutade med att mitt första vissångarframträdande blev inför en hejdlös massa folk sjungandes 3 av Frans låtar. Det var så fantastiskt roligt, att vi liksom inte riktigt kunnat sluta med samarbetet. Nu kör vi de flesta spelningar tillsammans, och vi utgör ett bra team om jag får säga det själv. Trots att vi är ganska grymma som ensamma artister båda två.